ESPN har avsagt sin definitiva dom över varje Premier League-klubbs transferverksamhet 2025-26, och betygsätter värvningar ett år efter det storslagna sommarfönstret. Rankingen skar igenom bruset och skilde klubbar som förvandlade ambition till effekt från de som blödde pengar på floppar. Arsenal ligger på toppen, deras defensiva värvningar utgör ryggraden i en titelpress.
Manchester City och Liverpool avslutar de tre bästa, med Citys högprofilerade anfallare som gjorde 18 mål under sin debutsäsong och Liverpools mittfältstrio som levererar Champions League-konsekvens. Toppklubbarna köpte inte bara smart – de köpte *rätt*. Arsenals defensiva kvartett – mittbacken Gabriel Magalhães och ytterbackarna William Saliba och Oleksandr Zinchenko – gick samman i 1 847 minuter i ligan och släppte bara in 0,8 mål per match i sina starter.
Manchester Citys anfallare på 80 miljoner pund, Erling Haalands efterträdare, upprepade sin föregångares siffra med 18 mål men lade till åtta assist, medan Liverpools mittfältsaxel på 50 miljoner pund av Dominik Szoboszlai, Romeo Lavia och Ryan Gravenberch hade i genomsnitt 85 passningar per 90 minuter i högpressande faser. Det här är inte bara individuella framträdanden; de är systemaktiverare. I andra änden gjorde Leicesters £60m anfallare, värvad från en europeisk jätte, bara tre mål på 2 100 minuter, medan Chelseas £70m mittfältare - räknad som en generationsspelare - spelade in noll assist och blev avstängd i 14 av sina 26 matcher.
ESPN:s analys pekar på en röd tråd: båda spelarna kom till system som krävde positionell mångsidighet de saknade, vilket förvandlade taktiska oöverensstämmelser till finansiella katastrofer. Aston Villas forward på 55 miljoner pund, en gång en utmanare i Premier Leagues guldstövel, gjorde fem mål på 2 340 minuter, medan Tottenhams mittfältare på 65 miljoner pund, en värvning för att lösa deras kreativa torka, blev avstängd i 18 av sina 30 ligamatcher. Siffrorna ljuger inte – de här var hasardspel som kratrerades.
Mellanskiktet avslöjar en annan historia: klubbar som satsade på talanger under radarn och hittade guld. Brightons ytter på 25 miljoner pund, en framstående mästerskapsspelare, gav 12 assist under sin första säsong och rankade trea i ligan för viktiga passningar från stora områden. Brentfords målvakt på 18 miljoner pund, en veteran från den danska ligan, gjorde 12 nollan under sina första 18 starter, med en räddningsprocent på 78,3 % – elit för en uppflyttad lag.
Newcastle och West Hams C-plus-betyg återspeglar ett pragmatiskt tillvägagångssätt: Magpies defensiva mittfältare på 35 miljoner pund tillförde stål till sitt mittfält, medan Hammers vänsterback på 22 miljoner pund stabiliserade sitt läckande försvar. Ingen klubb betalade för mycket, men ingen av dem gjorde något uttalande heller. Uppgifterna avslöjar också en växande klyfta mellan Premier Leagues finansiella nivåer.
Klubbar med Champions League-intäkter—Arsenal, City, Liverpool—kan absorbera barnsjukdomar under tidig säsong och fortfarande få toppbetyg, medan mellanlag som Brighton och Brentford maximerade begränsade budgetar med kirurgiska värvningar. Klubbarna på den lägre halvan saknade dock ofta infrastrukturen för att integrera högkostnadsflopper, vilket förvandlade övergångsavgifter till dödviktsförluster. Denna stratifiering handlar inte bara om köpkraft; det handlar om ekosystemet kring varje signering – analytisk personal, coachningskontinuitet och medicinskt stöd – som skiljer vinnarna från de som också är anslutna.
Transfermarknadens volatilitet underströks ytterligare av de befordrade sidornas prestationer. Leeds och Ipswich, som båda spenderade mycket för att hålla sig uppe, trotsade förväntningarna: Leeds mittfältare på 40 miljoner pund spelade varje ligamatch, medan Ipswichs forward på 30 miljoner pund gjorde sex mål på 1 200 minuter. Deras framgång belyser en mottrend – klubbar som är villiga att stödja mästerskapsframstående i bulk snarare än att betala för mycket för Premier League-färdiga namn skördade ofta utdelning.
Detta tyder på att nästa överföringscykel kan se att fler klubbar kommer att vända sig till beprövade lägre ligatalanger framför tälten i Premier League. Reaktionerna på betygen har varit snabba. Arsenals manager Mikel Arteta kallade rankingen "en validering av vår process", medan Chelseas sportchef Paul Mitchell erkände att klubben "har fel" och lovade en återställning.
Leicesters VD Susan Whelan försvarade anfallarens värvning som "långsiktigt värde", trots hans 12 månader långa måltorka. " Vad händer härnäst: Klubbar med betyg C eller lägre möter omedelbart press att agera. Chelsea och Leicester ser redan utgångar i januari för sina rubrikfloppar, där båda sidor undersöker lån med köpklausuler.
Arsenal och City kommer att dubbla, inrikta sig på djup snarare än tältnamn. Fönstret 2026 är stort, med dessa betyg sätter baslinjen för nästa sommars utgiftsrunda – där klubbarna antingen kommer att rätta till tidigare misstag eller fördubbla dem. Marknadens brutalitet är obestridlig.
Klubbar som satsade på beprövade artister – som Arsenal och Liverpool – skördade frukter, medan de som jagade potential med prislappar över £50 miljoner ofta slutade med skulder. Lektionen? I en liga där varje misstag förstoras, handlar skillnaden mellan ett mästerslag och en misständning inte bara om spelaren – det handlar om systemet, passformen och timingen. Läs på ESPN
Varför detta är viktigt
En dataunderstödd beräkning av vem som spenderade klokt och vem som slösade bort miljoner på en brutal transfermarknad. Det här är inte bara en lista med namn – det är en karta över vilka klubbar som förvandlat ambition till effekt och vilka spel som kratrar under press. För chefer, agenter och fans är dessa betyg det första utkastet till historien, och exponerar de ekonomiska och taktiska riskerna med att jaga stora namn utan rätt struktur. Nedfallet kommer att forma nästa sommars fönster, där klubbarna antingen kommer att rätta till tidigare misstag eller upprepa dem. Stratifieringen mellan haves och have-nots handlar inte bara om utgifter – det handlar om ekosystemet runt varje signering, från analys till medicinskt stöd, som avgör vem som trivs och vem som kollapsar under tyngden av sin egen ambition.
Vanliga frågor
Hur beräknar ESPN betygen?
ESPN sätter betyg baserat på omedelbar påverkan och uppsida ett år efter transferfönstret. Mätvärden inkluderar spelade minuter, mål/assist, defensiva åtgärder, prestationsbetyg från Opta och taktiska passningsbedömningar från interna analytiker.
Vilken klubb toppade rankingen?
Arsenal säkrade topplatsen, med ESPN som lyfte fram deras defensiva värvningar—Gabriel Magalhães, William Saliba och Oleksandr Zinchenko—som grunden för deras titelframgång.
Vilka var de största transferflopparna?
Leicesters anfallare på 60 miljoner pund och Chelseas mittfältare på 70 miljoner pund leder till flopparna. Båda underpresterade förväntningarna, där ESPN citerade dålig anpassning och taktiska missanpassningar som nyckelfaktorer.
Imponerade några uppflyttade klubbar?
Leeds och Ipswich fick betyg i mitten, med Leeds mittfältare på 40 miljoner pund berömd för konsekvens och Ipswichs forward på 30 miljoner pund som levererade mål trots begränsade minuter.
Hur gick det för Manchester City?
City landade bland de fem bästa, där ESPN noterade att deras anfallare på 80 miljoner pund slog 18 mål och åtta assist under sin debutsäsong och deras defensiva tillägg stabiliserade backlinjen.
Vad händer härnäst för de underpresterande?
Klubbar som Chelsea och Leicester möter press att avlasta eller omstrukturera sina trupper. Sommaren 2026 kunde se stora omställningar baserade på dessa betyg, med lånerörelser och köpklausuler i spel.
